När Sverige i november skickar sitt landslag till Deaflympics i Japan finns en 25-årig Stockholmare som väcker särskild uppmärksamhet. Rudolfs Stupans, född 1999, är en av landets främsta döva simmare - och nu väntar karriärens största uppdrag: att representera Sverige på Deaflympics.
 
Resan dit började långt tidigare.

Som liten inledde han sin simkarriär i en simskola för döva i Riga, Lettland. Vid VM i Argentina 2023 tog han sig ända till en fjärdeplats på 50 meter frisim - ett kvitto på att han redan tillhör världseliten.
 
Men berättelsen om Stupans handlar inte bara om tider i bassängen. Den har också fångats i kortfilmen Medal Chase, producerad, regisserad och klippt av hans nära vän Kevin Shiva. Filmen skildrar den ambitiösa resan, de känslomässiga och fysiska prövningarna och de personliga uppoffringar som krävts för att hålla drömmen vid liv (se filmen här).
 
Till vardags tränar han på Eriksdalsbadet med SPIF:s tävlingsgrupp under ledning av coachen Bruno Freitas. Nu återstår bara uppladdningen inför november, då han får chansen att bära den svenska flaggan på en av världens största idrottsscener för döva.
 
Inför Deaflympics mötte vi Rudolfs för att höra om förberedelserna, drömmarna - och vad som driver honom i jakten på medaljer.
 
Fyra snabba:
 
1.  Vad är det första du gör efter ett riktigt bra lopp?
 
"Det blir ofta ett stort leende!"
 
2.  Vem är den största idolen inom eller utanför simningen?
 
"En av mina största idoler är Terence Parkin från Sydafrika, en riktig legend inom dövidrotten. Han har tagit otaliga medaljer i Deaflympics och skrev historia när han tog silver på 200 bröstsim vid OS i Sydney 2000. Han är fortfarande den enda döva personen som har vunnit en medalj i de Olympiska spelen. Utöver honom finns det flera andra både inom och utanför simningen som inspirerar mig på olika sätt."
 
3.  Om du inte höll på med simning, vilken sport skulle du tävla i?
 
"Basket."
 
4.  Vad har du alltid med dig i simväskan som kanske inte är så ”standard”?
 
"Tigerbalsam."
 
Hur kändes det när du fick beskedet att du blivit uttagen till Deaflympics?
 
"Det var en enorm lättnad eftersom att allt hårt arbete och alla timmar i bassängen verkligen hade gett resultat. Jag har presterat bra de senaste åren, så jag kände mig förberedd men det var ändå en fantastisk känsla att få det bekräftat!"
 
Vem var den första du berättade det för?
 
"Jag berättade det direkt för min mamma och därefter för andra personer som har stöttat mig genom hela resan."
 
Hur ser en typisk träningsvecka ut för dig inför ett så stort mästerskap?
 
"Jag tränar 9 gånger i veckan - 6 simpass och 3 gympass. Söndagar är vilodag."
 
Vad vill du att folk ska förstå kring att vara döv elitidrottare? Upplever du att er kortfilm bidragit till en ökad förståelse för detta?
 
"Jag vill att människor ska förstå att det kräver lika mycket och ibland ännu mer av oss som är döva elitidrottare. Kommunikation, information och tillgång till rätt stöd är inte alltid en självklarhet. Jag upplever att vår kortfilm har öppnat många ögon."
 
Vad har du för förväntningar på dig själv och landslaget inför Deaflympics?
 
"Mitt personliga mål är att nå final och kanske till och med ta en medalj. Men framför allt vill jag njuta av upplevelsen och representera Sverige med stolthet."
 
Hur stöttar Stockholmspolisens IF Simförening dig i din OS-satsning?
 
"SPIF har varit ett ovärderligt stöd. De erbjuder bra träningsmöjligheter, engagerade tränare och har en tydlig förståelse för mina behov som döv idrottare. Att ha en klubb som tror på mig betyder mycket."