I november väntar ett av årets största internationella idrottsevenemang när Deaflympics avgörs i Japan. Bland deltagarna finns en svensk debutant i bassängen: Kevin Shiva, född 2002, som efter en hård uttagningsprocess nu får chansen att representera Sverige på fyra distanser. 50 frisim, ryggsim och fjäril samt 100 frisim.
För Kevin har vägen dit inte bara handlat om att kapa sekunder i vattnet. Som döv elitidrottare har han också mött utmaningar utanför bassängen. Det har han själv uppmärksammat i en kortfilm om vännen Rudolfs Stupans – som skildrar den målmedvetna resan samt de prövningar och uppoffringar som krävs för att hålla drömmarna vid liv.
Nu står Kevin redo för en av sina största uppgifter hittills. Inför resan till Japan berättar han om vägen dit, stödet från klubben Spif och vad han hoppas uppnå. Både för egen del och tillsammans med landslaget.
4 snabba:
- Vad är det första du gör efter ett riktigt bra lopp? Andas ut!
- Vem är den största idolen inom eller utanför simningen? Har inte riktigt någon idol, jag hittar min egen väg och den vill jag inte jämföra med någon annan.
- Om du inte höll på med simning, vilken sport skulle du tävla i? Förmodligen basket!
- Vad har du alltid med dig i simväskan som kanske inte är så ”standard”? - Elektrolyttabletter!
Hur kändes det när du fick beskedet att du blivit uttagen till Deaflympics?
Blev såklart glad! Uttagningsprocessen var svår och jag fick upprepade gånger visa mig förtjänt av en plats i truppen. När det väl blev klart kändes det så skönt!
Vem var den första du berättade det för?
De som stod mig närmast såklart - efter det skulle tränaren såklart också få veta!
Hur ser en typisk träningsvecka ut för dig inför ett så stort mästerskap?
Det beror ju på i vilken träningsblock vi pratar om. Utöver simningen och gymmet försöker jag se till att inte bli skadad eller sjuk. Det gör jag genom att undvika onödiga folksamlingar, aktiviteter med skaderisk samt äta och sova så bra jag kan!
Vad vill du att folk ska förstå kring att vara döv elitidrottare? Upplever du att er kortfilm bidragit till en ökad förståelse för detta?
Filmen jag producerade har flera syften beroende på vilken målgrupp tittaren tillhör. För majoriteten vill vi förmedla att döva elitidrottare ständigt möter utmaningar utöver dem som redan finns inom elitidrotten.
Det handlar inte bara om fysiska prestationer utan även om att leva i en miljö där kommunikation och inkludering inte alltid är självklart. Gemenskap och att känna sig delaktiga är minst lika viktigt för oss som för alla andra inom idrottsvärlden. Jag upplever att personerna i min nuvarande miljö redan har ett bra förhållningssätt mot mig och blir glad när jag märker att filmen leder till att man tänker ytterligare ett steg! Som när jag fått frågor och reflektioner från flera simmare inom klubben.
Vad har du för förväntningar på dig själv och landslaget inför Deaflympics?
Jag hoppas på fina resultat och gärna flera nya personbästa! Av landslaget hoppas jag att det fina samarbetet och den kommunikation vi har idag fortsätter fram till mästerskapets slut.
Hur stöttar SPIF Simförening dig i din OS-satsning?
Jag har fått väldigt mycket stöd från klubben. Både av vår tidigare tränare samt av den nya coachen - Bruno Freitas. Ett av de viktigaste kriterierna uttagningskommitten satte upp var att klara en kvaltid under våren. Detta innebar att jag behövde simma under mitt personliga rekord under ett tufft grundträningsblock - något jag klarade av tack vare stödet och vägledningen jag fick av Bruno.
